Travel form: Norrköping

Traditioner har en märklig kraft – de binder oss samman och ger oss en anledning att kliva ur det vanliga. Igår var inget undantag.

Första stoppet: Cash och 80-talets återkomst i förfestens form. Mini-Hogwarts var fyllt av människor i samma transformation som vi, och det fanns en viss magi i att se alla i sitt element – skrattande, dansande, levande.

Senare förde kvällen oss djupare in på Hogwarts marker, till en inflyttningsfest som doftade av nya början. Men jag dröjde inte kvar där länge. Nästa kapitel väntade: Cedervärn, Linnea och deras slapstick-filosof till rumskompis.

Deras lägenhet var som ett andetag av ljus – rymlig, mysig, precis som en studentbostad ska vara. Där sjönk kvällen långsamt in i ett sällskapsspel, småprat och en dimma som suddade ut tidens skarpa kanter.

Full, trött och på något sätt nöjd. Det blev en kväll som inte går att fånga helt i ord, men som lämnar kvar känslan av något äkta. En liten stund av liv som försvann i dimman, men ändå stannade kvar.