Jag började tidigt imorse. Ett tåg från tystnaden till någonstans med mer liv. Ner mot Norrköping, där min syster kastar sig in i teaterns värld. Det var något i tågets rytm som kändes annorlunda idag, som om spåren ville föra mig snabbare bort. Jag hade inte ens hunnit äta något, men hungern var det sista jag tänkte på..
En cigarett i Stockholm. Det korta andetaget av rök som känns som ett farväl. Två japaner i full MOE-stil korsade min väg, och för ett ögonblick glömde jag varför jag var där. Sedan nästa tåg – alltid vidare.
Jag vaknade innan vi nådde Norrköping, förvirrad av att jag ens hade somnat. Fönstret speglade en märklig bild: lös hår som "monteras fast," som om människor försökte bygga sig själva på nytt. Det fanns något obekvämt över det, något som påminde mig om allt jag inte kan ta på.
Det här är början. Eller kanske mitten. Jag vet inte längre var jag är i berättelsen. Men tåget rör sig framåt, och jag har inget annat val än att följa med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar