Norrköpingologi

Jag vaknar, halvvaken och förkyld, i Norrköping. Det är något med nya platser – hur de får en att känna sig både hemma och vilse på samma gång. Dagen börjar långsamt, men den vecklar ut sig på sitt eget sätt.

En promenad till affären på förmiddagen. Hyllorna är fyllda av saker jag inte visste att jag behövde, och skyltarna berättar historier som jag bara delvis förstår. Det finns något befriande i att vara främling, i att se världen med utom-län-ska ögon.

Två män, fulla av glädje, poserade framför kameran som om de ville bevara ögonblicket för alltid. Jag var för långsam för att fånga dem, men kanske är det bättre så. Vissa saker hör hemma i tystnaden mellan oss och världen.

Kvällen försvinner in i spelens värld. Drakologi och BUZZ till Playstation 2. Det är märkligt hur ljuden från ett spel kan fylla ett rum men ändå lämna så mycket plats för tystnaden. Vi säger inte mycket, men det behövs inte.

Det finns bilder, fragment från spelet, men de känns nästan överflödiga. Som om allt jag egentligen vill visa är något som inte går att fånga. Tystnaden talar sitt eget språk.

Var är du i hela världen.

Varför säger ingen något.