tisdag 26 maj 2009



Över tempel stadens mystik.

Villar tradition på tradition där deltagande är ett måste för den kulturellt intresserade människan.
För hon går annars miste om det som varken finns i nord, syd eller väst.

Mitt uppe i "Sagan om klanen Ottori" bokserien som jag är så speglas Japan framför mina ögon vackrare än någon annan plats. Och den till tagande mystiken och längtan efter det okända gör det inte ett dyft lättare för mig.

Ibland undrar jag om det är någon som lyssnar så spännt som kikota släktet till Japans alla traditioner och dess stora hav av kultur liv.

Det märks att så många allt mer vill vara Västerländska och underkastar sig allt som har med väst att göra speciellt Amerika. De kastar sina egna traditioner och ibland t.o.m. sitt namn i elden.

Det finns självklart många anledningar och alla säger samma sak men med olika ord.
"Jag tycker väst världen är så cool"

Cool! Cool!?!?!?!?

Det finns ingenting som är så ocoolt som väst och man jämnför det med öst!
Solen kanske sätter sig och skiter i väst men den kommer till liv i Öst!

Kortfattat: "Jag känner att den stora sorgen i Världen kommer över mig när jag och hör att de stänger dörren för sitt egna Japan"

Tack till ödet som ledde mig till Yuki en vän här.
Hon är Maiko och älskar verkligen Kulturen och Mystiken lika mycket som mig om inte mer.
Hon är inte långt in i sin utbildning men hon kan en hel del och tar med mig till de platser jag nog annars skulle ha väldigt svårt att ta mig till (jätte kul du som läste fel mellan raderna... Men jag pratar bara om tempel och helgedommar).

Det är otroligt att hon har så mycket tid på sinna händer när hon utbildar sig till Geisha.
Jag vet inte särskillt mycket om henne förutom att hon kommer från Norr och kan vääääldigt mycket om sin egen kultur.. kanske lika mycket som Masa.

Tack Yuki


På kudde av gräs vid kamoflodens bädd.

För bara några dagar sen sov jag vid kamofloden efter många timmars festande.
Det känndes överasknde bra och inte allds lika lodit som att sitta på buss torget i Östersund och vänta, även om det bara vore 10 minuter.

Man märker av fler och fler gaijins varje dag och man börjar känns igen dom och knyta kontakter. Det är en enorm stad men ändå så träffar man på många av dem väldigt ofta och mer än sällan av en slump.

Jag har hunnit med så väldigt mycket på kort tid och det gör större intryck på mig än vad jag förväntat mig.
Det är inte godmorgon längre det är Ohayoo precis som det är är tjenna utan ossu!
Men..
Jag saknar Sverige och kunde knappast tro det att det skulle hända heller...
Men jag älskar Japan och...
När jag talar japanska vägrar jag tala något annan dialekt än kansai ben!



På kudde av gräs vid kamoflodens bädd










Sam stod ensamen och lyssnade på musik då mendee skickat iväg honom för att hon inte orkade höra oväsendet...




Jag och en Mongolisk polare "Mendee"

Aoi Matsuri (väldigt liten del av denna festival)





Arashiyama Monkey Park




Ero-Sama tar kort på en fågel unge som stod och väntade på bussen... Frågan är vad som hände med denne sen..




Med Yuki på Mifune Matsuri.





Mifune Matsuri

3 kommentarer:

Anonym sa...

...och två himmelsblåa båtar med 8 homsor i...(från "Vem ska trösta Knyttet") kom jag att tänka på när jag såg detta!
Kram mamma

Sofia sa...

Saknar dig bror! Drömde inatt att du helt plötsligt var på Marieborg och hälsade på och jag blev så glad :) Det var en fin dröm. Du verkar ha det bra på andra sidan jorden, och jag hoppas det fortsätter så. Är så glad för din skull! Massa kramar från storasyster! <3

Anonym sa...

Erik, vet inte om det her nor dej. Underbart med dina bloggar. Er nu i Uppsala, kusiner m fl helsar. Kan inte chatta po Okes dator. Men i morron far jag hem. Kietsuku (?) fron Obasan