torsdag 17 september 2009

Break.

Som alla antagligen redan vet så befinner jag mig inte i Japan just för tillfället så denna blogg tar uppehåll tills dess att det bär av igen mot solens rike.

tisdag 26 maj 2009



Över tempel stadens mystik.

Villar tradition på tradition där deltagande är ett måste för den kulturellt intresserade människan.
För hon går annars miste om det som varken finns i nord, syd eller väst.

Mitt uppe i "Sagan om klanen Ottori" bokserien som jag är så speglas Japan framför mina ögon vackrare än någon annan plats. Och den till tagande mystiken och längtan efter det okända gör det inte ett dyft lättare för mig.

Ibland undrar jag om det är någon som lyssnar så spännt som kikota släktet till Japans alla traditioner och dess stora hav av kultur liv.

Det märks att så många allt mer vill vara Västerländska och underkastar sig allt som har med väst att göra speciellt Amerika. De kastar sina egna traditioner och ibland t.o.m. sitt namn i elden.

Det finns självklart många anledningar och alla säger samma sak men med olika ord.
"Jag tycker väst världen är så cool"

Cool! Cool!?!?!?!?

Det finns ingenting som är så ocoolt som väst och man jämnför det med öst!
Solen kanske sätter sig och skiter i väst men den kommer till liv i Öst!

Kortfattat: "Jag känner att den stora sorgen i Världen kommer över mig när jag och hör att de stänger dörren för sitt egna Japan"

Tack till ödet som ledde mig till Yuki en vän här.
Hon är Maiko och älskar verkligen Kulturen och Mystiken lika mycket som mig om inte mer.
Hon är inte långt in i sin utbildning men hon kan en hel del och tar med mig till de platser jag nog annars skulle ha väldigt svårt att ta mig till (jätte kul du som läste fel mellan raderna... Men jag pratar bara om tempel och helgedommar).

Det är otroligt att hon har så mycket tid på sinna händer när hon utbildar sig till Geisha.
Jag vet inte särskillt mycket om henne förutom att hon kommer från Norr och kan vääääldigt mycket om sin egen kultur.. kanske lika mycket som Masa.

Tack Yuki


På kudde av gräs vid kamoflodens bädd.

För bara några dagar sen sov jag vid kamofloden efter många timmars festande.
Det känndes överasknde bra och inte allds lika lodit som att sitta på buss torget i Östersund och vänta, även om det bara vore 10 minuter.

Man märker av fler och fler gaijins varje dag och man börjar känns igen dom och knyta kontakter. Det är en enorm stad men ändå så träffar man på många av dem väldigt ofta och mer än sällan av en slump.

Jag har hunnit med så väldigt mycket på kort tid och det gör större intryck på mig än vad jag förväntat mig.
Det är inte godmorgon längre det är Ohayoo precis som det är är tjenna utan ossu!
Men..
Jag saknar Sverige och kunde knappast tro det att det skulle hända heller...
Men jag älskar Japan och...
När jag talar japanska vägrar jag tala något annan dialekt än kansai ben!



På kudde av gräs vid kamoflodens bädd










Sam stod ensamen och lyssnade på musik då mendee skickat iväg honom för att hon inte orkade höra oväsendet...




Jag och en Mongolisk polare "Mendee"

Aoi Matsuri (väldigt liten del av denna festival)





Arashiyama Monkey Park




Ero-Sama tar kort på en fågel unge som stod och väntade på bussen... Frågan är vad som hände med denne sen..




Med Yuki på Mifune Matsuri.





Mifune Matsuri

fredag 8 maj 2009

Spirited Away in Kyoto

京都の なかに 神隠し。

Nu är det väll på tiden att jag skriver något så att inte denna blog likt kamofloden tappar kraft.



Nu känns det verkligen som jag har landat här i just detta nu i just denna plats i just detta allt.
Kyoto kan bara beskrivas som Andarnas stad där lugnet flyter fram genom dalgången,
Från Kitaku I norr till Osaka i Syd bär vinden en stresslös ton som sjunger för alla och alla
verkar lyssna och bli som helt upptagna av sången från stund till stund.

Det är inte fullt ovanligt att se Japaner i alla åldrar meditera sittandes vid Kamofloden.
Visst, det är en storstad men här mer än någon annanstans kan jag slappna av på riktigt.


Nu har det hunnit gått lite mer än 1 månad sen jag kom till Kyoto och allt
går fort framåt men man får snabbt in en skön takt känsla.

I skolan matar de in Japanskar likt snabbt som Wägerth kan dricka en öl (Snabbt med andra ord),
Eller en annan bra liknelse är hur snabbt Japaner kan äta en skål med ris, SNABBT!

Men det är okej man blir tvungen att hänga med och lära sig därför gör man det, och det känns nu efter denna månad väldigt positivt. Jag börjar förstå lärarna på ett mycket bättre sätt än vad jag gjorde först.
Antagligen för att de har sådana extremt olika personligheter.


Jag kan nog inte riktigt ta tiden att skriva om varje dag och allt som hänt, Men som man säger
en bild säger mer än 1000 ord.






Kompisar


Matto

Christian



I grön tröja: Kurita sensei!
Matto (igen ^^)


Den otroligt söta Miwa-chan
Japanen som kan allt om sin egen kultur: Masa
Från Vänster: Ero-Sama (Martin), Christian, Rikardo.




Blandat
(Tillägnat Martin Nilsson)


Hata klubben där alla haters hänger.... eller inte.




Nog för att Ero-Sama (Martin) en kompis från skolan har gått på samma skola som philly förra åter men detta?
Jag vill gärna ta tillfället i akt och säga att detta, detta gör dig odödlig philly! :)


Kareoke och ehmm.. Miwas ben...




Kokolo våran stammis bar i Higashiyama.



Sorry jungel George men Kyoto är nog inget för dig...




Jag antar att det är som där man skapar en kopia av en .jpg fil då heter den ofta
kopia av "Filnamn".jpg eller "Filnamn2".jpg
Så antar att de gjorde samma sak med våran stammis bar....


En solig morgon i Sanjo stod dessa och många fler taxi chafförer uppradade för att sedan leda iväg skole


Man behöver alldrig oroa sig för att vara dammig i detta land för det finns ju Dust boxes överallt!





Nara












En tradiotinell pjäs (Ritual) utförs bara 2ggr per år och varken jag eller Masa hade någon anning om att det skulle ske ju dagen då vi åkte till Nara.




Heian shrine







"Kodomo no hi" parade i Higashiyama
(Childrens day)








Gojo Dori and Gosho (Imperial Palace)










Fushima Inari Shrine



(Tillägnad Wägerth)










Det finns ett Japansk ord som passar så perfekt på hur man känner sig här i Kyoto
Ord: 神隠し = Kamikakusi
Hidden by the Gods.